Den gången vi reste till Ischia
När Björn fyllde 30 så överraskade jag honom med en resa till Ischia. Idag är det fem år sedan vi åkte dit! Björns föräldrar följde med och det blev ett riktigt äventyr kan man säga 😅 Vi pratar ofta om den resan, framförallt flygresan till Neapel, båtresan till ön och när Björns pappa lärde sig vad salt heter på Italienska!
För att ta oss till Ischia så flög vi först till Neapel, tog bussen till hamnen och båten vidare till ön.
Flygresan gick bra, men turbulensen när vi flög över alperna var galen! Det började såklart när jag var på toaletten (som alltid). Jag fick hålla i sätena och dra mig fram för att komma tillbaka till min plats. Det skumpade så mycket att drickan flög ur glasen och vi höll i oss i sätena för att inte "välta". I början satt vi och skrattade för det kändes som att åka karusell, men efter ett tag blev det jobbigt. Jag har för mig att flygvärdinnorna jobbade på som vanligt, så piloterna hade läget under kontroll i alla fall som tur var. De hade varnat innan för "lite turbulens" 😅 Vill inte vara med när det är mycket då, tack!
Vi kom till slut fram till Neapel i alla fall och tog bussen från flygplatsen ner till hamnen där båtarna gick. Det fanns två båtar som gick till Ischia, den ena skulle ta över två timmar har jag för mig, medan den som vi tog skulle ta halva tiden. Den vi tog var även mindre än den andra. Vi ville ju komma dit snabbt eftersom vi (jag) var hungriga, så vi reflekterade aldrig över varför den gick snabbare. Ni kanske kan gissa?
Vi klev på båten och förvånades över att det fanns lediga platser längst fram. Vi satte oss där för att titta på utsikten under båtturen. Ingen annan satte sig där fram utan alla stod eller satt längst bak. Vi förstod inte varför, men fick snabbt svar på det när båten började åka.
Det var den värsta båtresan jag har varit med om. Vi bokstavligen FLÖG över vågorna och landade med en smäll varje gång. Det enda man såg var himmel och hav, och vågorna som slog upp över fönstren. Jag trodde på riktigt att båten skulle gå sönder och sjunka. En dam ramlade och slog i huvudet, så ambulansen mötte oss i hamnen för att hämta upp henne.
På tillbakaresan så tog vi den andra båten och det var som dag och natt. Vilken kontrast! Den båten åkte lugnt och fint och vi satt på soldäck och fikade och tittade på utsikten! Vi hann ta bilder på Vesuvius och alla fina öar. Så tips om ni ska dit och vill slippa dödsångest; ta den stora, långsamma båten!
Jag hade bokat tre nätter på ett femstjärnigt hotell åt oss, men hade glömt kolla upp hur båtarna gick. De synkade inte med vårt flyg, så vi fick ta sista båten tillbaka till Neapel kvällen innan och boka en natt på ett hotell där. Där blev det inte mycket sömn då det sköts fyrverkerier hela natten.
Hotellet på Ischia var väldigt fint i alla fall och det fanns ett spa som ingick i vår vistelse. Jag och Björns mamma blev tillsagda för att vi förde för mycket liv i poolen 😂
Restaurangen på hotellet var riktigt fancy och kaffet kostade 11 Euro minns jag (det glömmer jag aldrig 😂). Man vet att det är en fin restaurang när ens handväska får en egen stol vid bordet och man får varsin servitör som går runt med en vid salladsbuffén och håller i tallriken åt en! Vi kände inte direkt att vi passade in där tyvärr haha. Men maten var god!
Historien om saltet:
En morgon gick Björns pappa och frågade efter salt till sina ägg. När han kom tillbaka så var han jätteglad och sa: "Nu vet jag vad salt heter på Italienska! 'Prego'!"
Vi andra tittade frågande på honom, "prego?".
"Ja", sa han. "Servitören sa så när han gav mig saltet!".
Prego betyder för övrigt varsågod 😂
Här är fler bilder från resan:
