InCollage_20220329_224730427.jpg

Kroppstankar


Håret


Njuter av mitt "svall" medan det varar! Har börjat tappa hår nu 🙈 Hade så tjockt (för mig) och glansigt hår under graviditeten och även efter. Men jag antar att det inte kommer hålla i sig tyvärr. Tillbaka till mitt tunna och platta hår igen. Kommer sakna att håret känns tjockt och fluffigt. Har alltid varit avundsjuk på människor med tjockt, långt och lockigt hår. Drömde om att ha hår som Rapunzel när jag var liten 😅


Man vill ofta ha det man inte har såklart. Det finns säkert någon där ute som skulle vara överlycklig över att ha mitt hår. Det är ju lättskött i alla fall! Och går snabbt att klippa och färga 😂


Kroppen


Kroppen känns mer och mer stabil för varje dag som går. Vad snabbt det har gått ändå! Även om det har känts som en evighet. Märker så stor skillnad i ryggen och på min hållning av att träna igen. Blir inte lika trött i rygg, armar och axlar när jag bär Noah. Självklart tycker jag även att det är roligt att SE resultat utseendemässigt, men det viktigaste för mig är ändå att kroppen känns och mår bra. Att den är stark och att jag orkar ha en bra hållning. Resten är ett plus för mig.


Jag tyckte det var jättejobbigt att gå upp i vikt under graviditeten, dels för att det blev så tungt men även för att det gick så snabbt så jag inte hann vänja mig. Det var även jobbigt att inte kunna kontrollera förändringarna. Det var verkligen bara att åka med. Jag hade tur som inte samlade på mig så mycket vätska och inte hade några cravings dock!


Fick höra hela tiden att "det är ju bara magen som blivit större på dig", men jag gick upp mer än 20 kg så det stämde ju INTE. De kanske bara sa så för att vara snälla iofs 😅🤷‍♀️


Jag visste ju innan att kroppen skulle förändras av graviditeten, men det är svårt att föreställa sig hur det kommer att kännas när det väl händer. Dessutom kom förändringarna inte gradvis under lång tid så man hann vänja sig, utan det var mer "pang" så var de där.


Jag har alltid varit smal och har aldrig haft svårt att hålla vikten tidigare, så det tror jag garanterat påverkade hur jag upplevde viktuppgången och övriga förändringar. Jag tränade också mycket innan graviditeten och var van vid att köra hårda pass. Så när jag fick bäckensmärta och knappt kunde gå så påverkade det mig väldigt mycket psykiskt. Jag ville träna eftersom jag var van vid det och mådde bra av det, men det gick inte. Det gjorde mig stressad och jag hade väldigt svårt att acceptera det.


Jag är inte tillbaka på min normalvikt ännu, men jag är på god väg. Jag vill försöka att inte ha bråttom utan låta det ta den tid det behöver. Fokusera på att leva hälsosamt istället och att må bra i både kropp och själ. Jag vet att vikt är ett laddat ämne, men jag vill ändå prata om det för min egen skull. För jag vill att det ska bli mindre laddat och det blir det ju mer man pratar om det. Jag vill att det ska ses som okej att kroppen förändras av en graviditet. Jag vill också själv känna att det är okej. Det vore ju konstigt om den inte gjorde det. Den har ju skapat ett nytt liv. Och jag vill att oavsett hur man ser ut efteråt så ska det få vara okej. För det ÄR okej.


Jag känner mig dock inte riktigt okej med mina förändringar ännu (dubbelmoral 😅), men det kanske kommer? Tills dess tänker jag tillåta mig själv att känna så. Istället för att låtsas att jag tycker om att ha bristningar på rumpan t.ex. så kommer jag acceptera att jag tycker att det är fult. Sen tänker jag att med tiden så vänjer jag mig och, vem vet, kanske t.o.m. kommer tycka att de är fina 🤷‍♀️


Oavsett så tycker jag att man får känna som man känner. Sen tycker jag även att vi behöver sluta jämföra oss med varandra (lättare sagt än gjort såklart). Vi är och ser olika ut och det är helt okej det med!


Archive

Subscribe to the blog:

  • Grey Facebook Icon
  • Grey Instagram Icon
  • Grey SoundCloud Icon
  • Grey YouTube Icon